|
|
Idag har varit en dag då det har varit full fart!
Efter en halvbra natt där lillprinsen hellre ville ligga och veva med armar och ben som en besatt än att stänga de små ögonen låg vi och drog oss till 9.30.. Därefter gav vi oss iväg till gymmet där jag körde en rejäl genomgång av ben, axlar och biceps då han förnöjt låg och sov i sin fårskinn.
Efter det hämtade jag mat på HF och gick hem och duschade innan mammafikan kl.14.00. Där sågs vi, alla mammor som för några månader sedan var små
|
|
6 veckor har redan gått sedan jag blev mamma. Tiden rusar iväg och jag försöker njuta av varenda sekund. Varje dag händer det något nytt. Han rullar över från mage till rygg, han skrattar, jollrar och är med mer och mer för varje dag.
Jag har aldrig tidigare varit så stolt över något, sådär som när man är nykär och vill gå ut på torget och skrika ut namnet på den som får hela världen i gungning. Så fast 100gånger mer.
Vad fyller vi våra dagar med då? Jag som trodde att jag skulle bli rastlös och
|
|
Idag är vår prins 2 veckor gammal! Jag stortrivs med livet som mamma och har (peppar peppar) inte alls tyckt att det varit särskilt jobbigt att anpassa mig till det nya livet. Kanske för att han är så otroligt nöjd och snäll. Visst har han visat att han har röstkapacitet men då är det för att hans mamma har varit för sen med att komma med sin tutte eller att han vill vara med.
Sömnen var något jag våndades för ganska mycket innan Mion kom. Jag blir som en galen häxa om jag inte får sova, men
|
|
Livet har tagit en vändning, en fantastisk sådan. Jag har blivit Mamma.
Det hela startade torsdagen den 2:e december. Min mamma hade kommit från Göteborg för att hålla mig sällskap och finnas till beredskap om Jimmy inte hunnit hem. Jag skulle på det sista besöket på MVC och frågade min barnmorska vad jag skulle göra då jag tyckte att jag läckte fostervatten. Hon ringde förlossningen och jag och mamma fick åka upp för en kontroll. Väl där konstaterade man att jag var öppen 2 cm och att inget
|
|
Nu har det gått några dagar igen, och några dagar närmre dagen D har jag förhoppningsvis kommit..
Igår vaknade jag med en sjuhelvetes huvudvärk och när jag skulle ta fram tidningen vid frukostbordet kunde jag inte läsa. Som tunnelseende toppat med massor av flimmer. Då jag vet att det är ett tecken på havandeskapsförgiftning ringde jag till Storken och blev informerad om att det kan vara en sorts migrän man kan få i slutet (hörde ni: slutet!) men eftersom min mamma fick havandeskapsförgiftning
|
|
Idag har jag varit på mammaplask för kanske sista gången? ;) Jag står näst på tur i gruppen bland alla tjockismagar och det kändes lite konstigt. Jag? Även om jag önskar att det sätter igång NU, helst för 3 timmar sedan är det ändå konstigt. Jag tror inte att man kan föreställa sig hur det kommer att bli..
I helgen började jag få ont i fogarna, inte som tidigare då jag haft ont i höfterna och i ländryggen. Utan nu sitter smärtan fram. På muttbenet som man alltid slog i cykeln när man var liten.
|
|
Och jag kommer göra allt och lite till för att hjälpa till med flytten..
En sak är jag helt övertygad om. Jag skulle aldrig kunna vara en hemmafru. Detta är den andra dagen sedan Dacke levde som jag varit ledig. Ledig utan något inplanerat. De senaste veckorna på jobbet har jag fått höra: "Linda, vad gör du här? Du är ju höggravid!" Och på mammaplasket pratar vi mycket om att vaaaarva neeeer. Ta det lungt i soffan, äta praliner, pyssla, sätta in kort i album & baka.
Mmm, det låter
|
|
Ja, dagen kanske inte började på det mest storslagna sätt. Mammaplasket jag går på varje torsdagmorgon börjar klockan 08.00. Då jag slår upp ögonen av mig själv klockan 07.43 då klockan inte ringt låg jag kvar i några sekunder och började dagen med en härlig ramsa av svordomar. Efter det la tjockisen på ett kål och slet åt mig badkläder utan att borsta håret. Och yoghurten drack jag i bilen på väg=)
08.02 satt jag med de andra blivande mammorna med den ena större mage än den andra. Värkar stod
|
|
Igår var jag ledig, konstig känsla.. Hoppas innerligt att jag inte kommer att känna så sen, MEN att bli rastlös över att inte veta vad man ska fylla dagen med är HEMSKT!
Nu blev det inget problem igår då jag åkte till min bästa vän på en lunch och kom inte därifrån förrän sent på natten. Vi stekte pannkakor och åt som grisar med sylt, grädde och glass. Sen åt vi lite till och tittade på kort från den tid då hon och jag jobbade som entertainers på Mallorca. Vi skrattade så vi höll på att kissa på
|
|
Är utan tvekan Mia Skäringer. Ojojojoj, hade jag varit lesbisk hade jag blivit så upp över öronen förälskad i henne.
I lördags var vi på hennes föreställning. "Dyngkåt - och hur helig som helst". I över två timmar lyckades hon själv att beröra en publik på 1500 människor ända in i märgen. Iallafall gjorde hon det på mig. Självironi måste vara en av de bästa egenskaper en människa kan ha. Hon kan konsten att måla in situationer på det mest underbara sätt, hon drar sig inte för att vara ful och
|
|
Lördagen började med att jag kände en känsla som hittills varit främmande. Sammandragningar har jag haft sedan vecka 20 och känner igen dem när de kommer. Magen knyter ihop sig som en stenhård boll och det gör inte ont.
Detta var som en kraftig sammandragning som gjorde riktigt ont. En strålande mensvärksmärta som spred sig bak i ryggen. Först reagerade jag inte eftersom jag är ganska van vid ryggsmärta. Men när de kom tätare sa jag åt Jimmy att det kändes konstigt. Vi tittade på varandra och
|
Jag vet inte riktigt vad som har tagit åt mig. Kanske är det instinkten om att ombona och fixa innan bebis kommer som är ovanligt stark hos mig. Lika trött som orkidéerna på Hamngatan begav jag mig efter jobbet till Hemköp för att inhandla diverse bakgrejer. Då detta inte är någon vanligt förekommande för Linda Bergqvist så handlades allt. Jag började med att baka fullkornsmuffins..  Blåbär..  Äpple, kanel och solroskärnor..  Fullkornskanelbullar.. och..  GI-kladdkaka!! Efter att |
|
Ibland får jag ryck. Som idag. Sjukt trött, fötterna så ömma att de knappt bar mig hem och en rygg som håller på att gå av på mitten. Väl hemma ska jag städa. Jag bara SKA det. Och inte lite det heller. Damma, tvätta ALLA kläder i tvättkorgen, dammsuga, torka golven, putsa speglar och rensa i kylskåp och torka alla hyllor. Likt en heffaklump yrade jag omkring här hemma med Lasse Winnerbäck som skrålade i högtalarna så att det nästan hördes bort till Vallarondellen.
Efter det skulle även jag
|
|
Denna helg måste ha gått utan att jag riktigt hängde med. För var tog den vägen?!
I fredags hade vi pesonalfest/möte på Freaket. Med Millan som festfixare med diverse lekar och Johanna som kock kunde det inte sluta i annat än succé;)
Igår var en riktig slappardag, jag och Jimmy gick ut för att äta mat, annars var det en dag då många knop inte blev gjorda. Ganska skönt att sträcktitta på filmer och gå runt i mysiskläder.
Idag gick jag in i vecka 36. Nedräkningen har börjat och jag kan knappt bärga
|
|
Dagen idag har som alla andra dagar gått riktigt fort. Sover som jag gjorde när jag var liten och hade växtvärk, så att jag vaknade utvilad är en stark överdrift. Hur jag än ligger är magen i vägen, benen krampar, lungorna trycks ihop eller så har jag en fot som gnager under mitt revben och är allt annat än still. Det är underbart att vara höggravid;)!
På jobbet rullar det på, jag backar mer och mer och låter Millan och de andra sköta det mesta. Det är medvetet då jag dels måste
|
|
Då jag igår lovade er en redogörelse för det amerikanska fenomenet "Babyshower" kommer det nu.
Ni som känner mig vet att jag älskar att synas och gillar uppmärksamhet. Lite osvenskt att erkänna det kanske, men så är det =) Jag gav min bästa vän en liten pik om att det vore jättekul att sätta detta som en tradition (då jag är den första med bulle i ugnen i vårat tjejgäng). Jag blev direkt sågad vid fotknölarna med kommentaren;
"- Så jävla typiskt dig Linda! Nej, det är så amerikanskt att jag spyr.
|
|
Nu så, har jag kavlat upp ärmarna rejält och ska uppta något som jag dels saknat och som jag framför allt kanske inte har haft tid med på mycket länge. Bloggandet..
Tiden har bara rusat fram och jag säger som man gör när man har lite halvtaskigt samvete över att man inte hört av sig till någon på länge.. "Tiden bara springer iväg"!
Och det har den verkligen..
Det som ligger i största fokus just nu är såklart det faktum som gör att jag inte har sett mina fötter på några månader. Har blivit ganska
|
|