lindabergqvist.se - Blogg - Tillbaka efter ett lååångt uppehåll..

den 26 oktober 2010 - 19:15 Nu så, har jag kavlat upp ärmarna rejält och ska uppta något som jag dels saknat och som jag framför allt kanske inte har haft tid med på mycket länge. Bloggandet.. Tiden har bara rusat fram och jag säger som man gör när man har lite halvtaskigt samvete över att man inte hört av sig till någon på länge.. "Tiden bara springer iväg"! Och det har den verkligen.. Det som ligger i största fokus just nu är såklart det faktum som gör att jag inte har sett mina fötter på några månader. Har blivit ganska framtung om man så säger. I Mars 2010 kissade jag på den magiska stickan och trodde att jag såg i syne. Visst, jag hade haft alla symptom man kan ha. Men när detdär två strecken uppenbarade sig så gnuggade jag mig i ögonen tills de höll på att ploppa ut och satte mig ner på badrumsmattan och stortjöt. Av lycka, förtjusning, skräck och oro. JAG?! Mamma!? Men nu är tanken inte alla lika främmande och konstig. Det är tur att man ska ha 9 månader att vänja sig.. Månaderna har gått relativt smärtfritt, kräktes och mådde pyton de 3 första månaderna, gråtit en skvätt över att jag blivit en aaaning större, fick foglossning i v. 15 och diskbråcket i ländryggen som knappast blir bättre av att en liten knodd ligger och trycker emot. MEEEN, alla sparkar, den växande magen, ultraljuden, hjärtslagen och kärleken jag känner till det som ligger inom mig tar över all smärta och illamående med hästlängder!! 2010-03-29 Ahhhhhh!! 6 veckor gammal 7cm.. 3 månader.. 19 veckor.. 5 månader.. 6 månader.. 7 månader.. 30 veckor.. Pappas näsa har han allt;) 8 månader på min "Babyshower" Mer info om den och hur den gick till kommer i veckan.. Och nej, han ska inte heta Torsten! Det namnet har han fått när han har legat i min mage av min mamma. Nu kallar dock alla honom för det. Stackars barn!! Det senaste året har också varit otroligt hektiskt med tanke på Hälsofreak som jag öppnade 5 dec 2010. Men det är fortfarande lika roligt och jag älskar att gå till jobbet varje dag. I somras fick jag erbjudandet att sälja hälften och med den växande magen och känslan av att ibland vara ganska ensam i alla beslut, framgångar och motgångar sa jag ja. Och det ångrar jag inte en enda sekund. Min kompanjon heter Millan Sandberg http://millansandberg.blogspot.com/ och är en helt fantastisk människa. ;) I somras passade jag även på att fria till min pojkvän. Tyckte att det var på tiden att jag skulle få en ring, och "Gör man det inte själv så..." =) Det var nog en chockartad upplevelse för honom, men han sa ja..;) Tanken med att uppta bloggen igen är att jag vill delge min resa från gravidtjockis till fitnesscenen igen.. ;) Nu har vågen och jag ser knappast igen den person som finns i spegelbilden. Visst, det är inte så att jag jublar över det. Men någon hysterisk panik har jag inte. Jag ska bli mamma, det är prio nu. Att barnet och jag mår så bra som möjligt under den tid som är kvar. Mina "luftkuddar" på höfterna eller mjuka armar och knappt synbara knän kan jag ta tag i när prinsen är ute. 16kg extra går jag och bär på nu. Och visst är det tungt, men när jag känner mig som barbapappa tar jag mig på min mage och då försvinner det nagativa som just susat mellan mina öron.. Sköt om varandra! //Linda

<< Navigera till den 26 oktober 2010	Lägg till ny kommentar