|
den 30 november 2010 - 11:31
Nu har det gått några dagar igen, och några dagar närmre dagen D har jag förhoppningsvis kommit..
Igår vaknade jag med en sjuhelvetes huvudvärk och när jag skulle ta fram tidningen vid frukostbordet kunde jag inte läsa. Som tunnelseende toppat med massor av flimmer. Då jag vet att det är ett tecken på havandeskapsförgiftning ringde jag till Storken och blev informerad om att det kan vara en sorts migrän man kan få i slutet (hörde ni: slutet!) men eftersom min mamma fick havandeskapsförgiftning med mig så ville de ändå ha upp mig för ett kissprov. Jag gick dit och både blodtryck och urinprovet visade inget konstigt. Det är ganska fascinerande hur jag blivit så otroligt rädd för att bli sjuk. Innan har jag både gått med njurar som inte riktigt fungerar och ett diskbråck utan att riktigt ta det på allvar. Men nu handlar det om någon mer som jag redan nu älskar så villkorslöst och utan förnuft att jag reagerar helt annorlunda.
På tal om min mamma.. Hon kommer hit imorn. Jag har inte träffat henne på jättelänge och hon har sett fram emot denna graviditet sedan hon insett att hon kanske inte skulle få fler barn själv (ca 10 år sedan=) Hon tror att bara hon anländer så kommer det att sätta igång. Hon har fantiserat om hur hon ska sitta på bussen och ringa taxi ungefär när de är vid Ikea, numret dit kunde hon utantill och sedan var planen att bara srpinga upp och hämta mig för att sedan hoppa in i taxin igen och åka till förlossningen. Koden in i min port är memorerad och i princip varje och rörelse.
Om alla blivande mammor kunde få hälften av det stöd jag fått av vänner och familj skulle det vara fantastiskt!
Vad det gäller hallonbladsthé och ananas har jag nu sår i mungiporna efter all frätande ananas och hallonbladsthé har jag druckit så det nästan kommer ut ur öronen. Han tycker förmodligen att det är alldeles för mysigt därinne. Min lilla son.
//Linda
|
|
| << Navigera till den 30 november 2010 |
Lägg till ny kommentar |